Årets SM i trail kördes i år mellan Sälen och Mora, alltså Ultravasan. Inte världens roligaste, inte speciellt mycket trail men vad gör det när man har tillgång till streaming sändningen Vasalopps TV. Ett röd-vitt randigt linne rör sig framåt, Hans Zimmer musik i bakgrunden och två entusiastiska kommentarer, varav den ene säger. ”Många har försökt, på olika sätt men i slutändan…så vinner alltid Olle Meijer. Han är otrolig” Gå in och se den, man blir tårögd som i avslutningen av Gladiator. Hälles Olle Meijer vann alltså för fjärde gången, på ungefär samma sätt som han brukar. Han förivrar sig inte, det finns det andra som gör, han vet att när man kommit upp till Evertsberg så är det nästan fem mil kvar. Efter Höksberg så var han i ledningen och sedan höll han stabilt undan in i mål Hans segertid i år blev 6.03,17 på de 92km. Alltså sub 4min/km . Loppet startade 05:00 på morgonen, smart, det kunde ha varit varmt. Nu gick man i mål i ett sömnigt Mora vidd 11-tiden på förmiddagen. Men vad spelar det för roll om man ser på Vasalopps TV. I mål faller Olle på knä av utmattning, tyvärr är inte Gladiatormusiken längre på, för annars så hade det varit Oscarsnivå på sändningen. Men hur var det med rubrikens dubbelguld? Jo, det ingår även en lagtävling. Ännu har jag inte sett någon officiell resultatlista, men det krävs inte så mycket matematikkunskaper för att räkna ut att Hälle med sina 31 i samlade placeringstal skall ha vunnit. De övriga i laget som nu kommer att bli inristade för evigt i Hälle Hall of fame i Rimnershallen är 11:an Daniel Bränholm som hade tiden 7.02,21 samt 19:e man Jakob Brobäck 7.30,18. Men en reservation är att den officiella listan ännu inte publicerats, alla skall väl i mål först. På damsidan så kom Hälles 24-timmars drottning Sandra Lundqvist 8:a i den tuffa konkurrensen med tiden 8,33 och Weronica Brszuchalska 20:e med 9,30. Imponeranda, alla. Som en klok man ungefär sa – What you do in life… echoes in eternity.
