Två aktiva som varit och tävlat långt borta i vinter är Mikael Gren och Robert Westman. Mikael Gren studerar i Umeå till sjukgymnast och har där gjort tre tävlingslopp under vintern. Två av dem är på landsväg, distanserna var cirka 5 respektive 4km. Båda gångerna kom han fyra i huvudsakligen norrländsk konkurrens. Inte minst tiden 16,32 på den längre banan imponerar, bara några sekunder bakom Tony Berglund Umeå som i vinter gjort kring 8,40 på 3000m. På bana har Mikael vunnit ett lokalt 1500m lopp på goda 4.08,86.
Robert Westman tillbringade under januari ett par veckor tillsammans med familjen i Californien. Där sprang han ett halvmaratonlopp i en stad med det tyskklingande namnet Carlsbad. Robert berättar själv nedan om loppet.

– Banan var rätt bra. Den var inte så platt som exempelvis maratonloppet i Florens men den var mindre kuperad än GBG-varvet.
Loppet gick i Carlsbad 4 mil norr om San Diego, en stad som är ett Mecka för Triathleter. Vädret var bra c:a 10 garder vid start och c:a 20 vid målgång samt nästan obefintlig vind. Loppet samlade 10 000 startande i halvmarathonloppet och 2 000st i maratonloppet som gick samtidigt.

I USA startar loppen tidigt. Antagligen mest p g a att de inte får tillåtelse att spärra av vägarna under den mest trafikerade delen av dagen.
Så 07.30 gick startskottet i halvmarathonloppet.
Mitt lopp blev ganska kul då jag hamnade mitt i striden som pågick mellan 2:a och tredje dam, båda från Etiopien.
Det är inte så ovanligt att jag hamnar just i närheten av någon topp 3 löpare i damklassen. Det var ju likadant i Florens exmpelvis.
Det som var lite märkligt den här gången var att Hirut Mandefro som låg tvåa i damloppet såg min draghjälp som hennes chans att rycka ifrån 3:an i loppet, landsmanninnan, Misiker Demissie.
Detta hade inte varit några som heslt problem om inte Hiriut hade envisats med att toucha mina fötter c:a 20 gånger mellan 8km och 16km. Försökte vika av, sakta ner och så för att få henne att dra istället men det var rätt så lönlöst. Efter 16km lyckades vi dra ifrån Misiker och Hiriut uttryckte då sin ”tacksamhet över att jag hjälper henne”.
”- Sorry, Sorry – You help me please!”
Komiskt nog så gav detta lite nerv i loppet för mig och det var ju rätt bra om man ser det till hur mycket folk hejade på runt banan. Alltid bra att ligga med i damuppgörelsen.
Efter 18-19km tog mina krafter slut (något för tidigt) och jag halkade ner i 3.45 min/km istället för 3.32 min/km som innan. Detta var tillräckligt för att den avhängda Misiker skulle få upp vittringen och komma om oss på slutet.

Pers blev det i alla fall med 1sekund! Så det får man väl ta med sig. Jag var lite sämre kvalitetstränad än vanligt så jag är nöjd med att ha den formen en dag i Januari. Ser som sagt bra ut inför våren och sommaren om jag i Januari kan springa så pass bra klockan 07.30 på morgonen i ett lopp där jag aldrig hade någon draghjälp utan bara löpare i ryggen hela vägen.