Visst ser Bislett lite grå och skamfilad ut, for sure. Visst är arrangemanget lika kaotiskt som vanligt, for sure. Visst bankar de norska klubbarna in en massa löpare som man kan undra ifall de har sina greencards, for sure. Men magin finns där ändå, världens största stafett, direktsänt på TV, Oslo mangrant ute på gatorna, och en helt makalös breddelit. Trots ett par tuffa återbud i sista stund så fick Hälle ändå ett starkt damlag på plats. Stort tack till er som anslöt i sista stund. Summerar vi alla 15 sträckorna så blev det en 3:e plats för tjejerna, första gången på pallen sedan 2000. Ett ungt lag, mellan 15-27 år, som springer snabbare och snabbare år för år. Årets tid 59,02 var 26 sekunder bättre än ifjol och man passerade Bergenklubben Varegg jämfört med ifjol. Vi slog lokalkonkurrenten Mölndal med nära 2 minuter. För två år sedan slog de oss, fast de sprang ungefär lika snabbt då som nu. Det är Hälle som utvecklats. Styrkan är bredden, en enda etappseger och den kom på andra sträckan genom smart löpande Ida Kraft. En andra plats på tredje sträckan genom 400m tjejen Ellen Schoug. Därefter så har vi fem tredjeplatser. Det är startsträckans Lova Perman, det är Liv Dinis och Hanna Strand vilka båda axlade tuffa, långa uppförsträckor, och så är det nere i Frogner där sprintertjejen Elina Bergman samt formstarka Majken Söderlund Larsson. Sedan så saknas det tillförlitlig tidtagning på den långa Frognerparkssträckan där vi tror att båda syskonen Agervik-Kristiansson, Ida och Linus, gjorde starka lopp. En eloge även till de två yngsta; Emelie Jonsson och Sofie Giseaus som för stafetten i mål via de två sista sträckorna. På herrsidan blev väl slutresultatet si så där jämfört med förväntningarna. En 5:e plats med tiden 50,22 skulle naturligtvis vara en hägrande dröm för de flesta klubbar, men vi är bortskämda. Men visst finns det flera glädjeämnen trots allt. Bland annat så ser det lovande ut inför nästa helgs stafett SM. Inledningen var vass. Alexander Nyström hade en sengångar start men löpte sedan sina tre varv på Bislett på imponerande 2,56. Ofta i andra spår. Pinnen över till Benjamin Åberg. Snart 31, bättre än någonsin. Han springer precis som Ida på samma sträcka, taktiskt i den progressivt stigande backen och vinner sträckan. Därefter kom Anders Logg, NRK:s favorit ”en superveteran i ett elitelag”. Han löper starkt som vanligt. Därefter Samuel Pihlström, vilken tar Hälles tredje etappseger denna dag, på samma tuffa berg och dalbanesträcka som tidigare. Därefter så får grabbarna tufft i de tre påföljande långa backetapperna. På slutet så har vi två glada besked från killar som missade inomhussäsongen. Först så plockade Jonas Magnusson en andraplats och sedan Filip Jonsson en tredje plats. På sista sträckan hade vi Mr. Holmenkollen himself Tobias Åberg. Tobbe debuterade då 19 år gammal 2008, nu 18 år senare så håller han fortfarande god standard. We are looking forward, Tobbe, to 2027, for sure.

Oderzo? Nej inte han som tecknade Asterix, utan en mindre stad i italienska Venetien. Romarna kallade den på latin för Opitergium. Ni Hälleveteraner som var med på något av Hälles tiotalet träningsläger i Lignano Sabiadore i början på milleniet, ja ni har nog åkt förbi här under några av de bussutflykter vi gjorde, avståndet är väl typ ett rejält distanspass mellan städerna. Oderzo kallar sig för den arkeologiska staden, syftande på de många romerska lämningar som staden härbärgerar. Men i idrottssammanhang så är det loppet som nämns i rubriken som gäller. Man tävlar individuellt men även i lag för U19 juniorer, och anges lite som ett inofficiellt JEM i landsvägslöpning. Platt, men lite knixigt i den gamla staden med en hel del gatsten och väder ungefär som här hemma, det vill säga skönt vårväder med sol, 20 plus men lite grönare på träden än här hemma. De svenska tjejerna styrde och ställde i deras 5km lopp. Spårvägens Carmens Cernjul vann överlägset, men Hälles, två år yngre, Hanna Strand belade en meriterande fjärde plats med tiden 16,17 och klubbkompisen Majken Söderlund Larsson kom in som 8:a med tiden 16,40. I båda fallen på personliga rekord. Att Sverige vann överlägset lagtävlingen är väl närmast överflödig information.

Foto: Deca Text & Bild

Det är grenen med världens enklaste regler. Spring i ett dygn, den som hinner längst vinner. Men att genomföra det är långt ifrån enkelt. Dygnet i Växjö bjöd först på lördagen på sol, regn, hagel och vind. Sedan kom natten med kyla och mörker. De veka valde att bryta, de valde en varm hotellsäng, pizza och TV framför muskelvärk, kalla bajamajor och trötthets-hallisar. Men Hälles Sandra Lundqvist var drottningen av Ultra SM i år, hon löpte så taktiskt, så jämnt, kilometrarna rullade på kring 6 minuter, Första 6 timmarna så låg hon lite under, sedan lite över och sedan till sist, en spurt  sista timman mot ett hägrande rekord. Tänk er efter ett dygns löpning så blev det jakt på slutet för att slå Therese Fredrikssons distriktsrekord. Något hon med sträckan 243 367 meters löpning lyckades med. Therese drog för övrigt de första 6 timmarna av loppet, fick sedan en svacka på lördagskvällen, och därefter så drog Sandra sakta ifrån och vann till sist med lite knappt två mil. Att notera att endast en manlig löpare var före Sandra i mål och det med bara 1500 meter. Tänk att avståndet mellan Karlstad och Göteborg är 24,4 mil, exakt det som Sandra sprang. 6 minuter per kilometer, matraster och toabesök inräknade. Tänk ett lopp mellan Karlstad och Göteborg, när sedan herrsegraren är framme vid Götaplatsen så svänger Sandra förbi Brunnsparken. Grymt. Sandra slog också ett annat rekord, född 1977 så plockar hon också late-bloomer award ifrån traillöparen Patrik Lindegårdh som vann långa trail SM vid 43 års ålder 2022. Musse tänker ni? Nej, Musse var bara 39 när han 2018 vann sitt sista SM guld i maraton. Men det finns ytterligare några som skall hyllas nämligen Sandras support. Alltså den/de som i 24 timmar servade med mat, dryck, torra sockar, massage, pepp, tröst, salta nötter, kaffe, avbubblad cola och annat som ultralöpare behöver. Stort tack även ni, ni är hjältar.

Foto: Isaberg Trail

Isaberg är för Köpenhamnsborna vad Sälen är för Stockholmarna, det vill säga alpinorten numero uno. Den ligger mitt mellan Småland och Västergötland och en topp på 390 meter över havet kräver knappast syrgas, men hyfsat brant är det ändå. Här arrangeras trailloppet Isaberg 500, som bjuder på en milbana med tuffa backpartier både uppför och utför, så internationella som svenska trailbanor kan bli. I herrklassen hade stora delar av eliten samlats, med Umeås segrare Martin Nilsson i spetsen. Hälles juniortalang, Linus Wernström, född 2004 kom in på en imponerande 4:e plats med tiden 50,20. Tiderna indikerar hur jobbig banan är. I damklassen vann Hälles Emma Eriksson en övertygande seger med 55,08, hela 2,5 min före tvåan Johanna Gelfgren, Örgryte IS. I Trollhättan var det ett 5km lopp där Hälles 17 årige Hampus Gustafsson gjorde ett nytt övertygande lopp och segrade med tiden 16,05. Även OCR löparna har kommit igång med säsongen. Först var det Fåle 9km i Limmared, där en av landets få permanenta OCR anläggningar finns. Hälles Andreas Öberg kom på andra plats efter danske landslagskillen Jonas Dreschler. Hälles junior Nils Setterberg kom in som 4:a. I den större och lite mera kommersiella premiären, Tough Viking, i Slottsskogen kom Andreas femma medan Jens Edberg (M45) och Daniel Taube (M50) vann överlägsna segrar i respektive veteranklass.

Foto: Deca Text & Bild

Årets ultra SM 100km genomfördes under alla klimatförutsättningar som tänkas kan, man ser på bilder hur Hälles blivande segrare Olle Meijer sticker iväg i klubblinne och solbrillor, senare på prispallen står tre killar klädda så som de just nått fram till Sydpolen. Schysst värme, lätt vind och lätta krusningar på sjön Trumlingen som man löper runt byttes ut mot kyla, hårdare vind och regn. Och detta påverkade också resultaten. Först gick Olle ut i världsrekordfart med kilometertider runt 3,40. Han fick tidigt en stabil ledning och passerade maratondistansen på 2,33, så långt låg ”estimated time” nära litauern Sorokins monster VR på 6,05. Men sedan så började problemen och vädret ändrade karaktär. Olle drog då i depå efter drygt halva sträckan och gick sedan ut i reducerad fart för att bara säkra guldet. 22 årige juniorstjärnan Alfons Enell hade dock i ivern för att komma ikapp Olle kört slut på tanken och fick i ännu högre grad lugnt och försiktigt lufsa i mål på bronsplats. Olles guldmatch blev istället med Martin Jarbeck från Studenterna, om det nu kunde ses som en match. Olle vann med tiden 6.52,42, och var ensam under 7 timmar.

Foto: Deca Text & Bild

Hälle har nu tagit fyra guldmedaljer på 100km herrar, först av Linus Wiren 2018, sedan Olle på svenskt rekord 2024, Anton Gustafsson 2025 och så nu igen Olle Meijer. Finns det någon gren med fler Hällesegrar på SM? Jo, då på herrsidan toppar 5000m och 3000m hinder med 6 topplaceringar var. Men allra värst är damernas 5000m med totalt 8 guldmedaljer. Ultra SM fortsätter med 24h, vilka just nu varit ute i knappt 8 timmar, precis startat alltså. Hälles rutinerade Sandra Lundqvist har löpt jämnt och bra och ligger tvåa i damklassen och gamle Hälle bekantingen Micke Gottberg leder herrarnas lopp. Fortsättning följer med några timmar pannlampelöpning.

Foto: Uddevallabloggen

Informationen har nått oss att legendariske löparcoachen och orienteraren Leif ”LEA” Andersson har gått bort, 91 år gammal. LEA, som han allmänt kallades stod för Leif Erik Andre´. Han var officer på Bohusläns regemente och sysselsatt på förbandets idrottspluton men också en uppskattad föreläsare och tränare ute i det civila. Under två år på 1980-talet tränade han tillsammans med Sven Olof Wernersson Hälles långlöpare. Här utvecklade man bland annat Hälles första landslagslöpare Pekka Saarinen. Jag minns att LEA med stark stämma kommenderade löparna i det klassiska passet 15-15 på Skafterödsvägen i Ljungskile, alltså 15 sekunder löpning och 15 sekunder vila, allt under en tämligen lång tid. Han bidrog till att skapa en träningskultur i Hälle som vi senare byggt vidare på. Vila i frid LEA.

Foto: Deca Text & Bild

Det är lövsprickningens tid och resultatlistor ramlar in från alla håll och kanter. Hemsidesredaktionen var ute och såg premiären av Stallbackamilen, bara namnet får tankarna att gå till stadens älskade Saab-bilar som brukade cabbas av vid den här tiden på året. Loppet är ett sådant där platt GC vägslopp som borde vara snabbt men inte blir det på grund av lite för många kurvor och framförallt en oherrans massa varvningar. Loppet gick över tre varv och täten fick springa slalom på sista varvet mellan alla motionärer. På herrsidan så var det trippelt Hälle med en jämnt löpande Linus Agervik Kristiansson som på hemmaplan segrade på tiden 30,36. Tvåan Niklas Wiberg hängde skapligt med Linus, hundra meter bakom så där, men fick släppa på slutet när pollenallergin tog ut sin tribut. Tid 32,17, bättre löpte han några dagar tidigare i spanska Laredo där han klockades för 31,37. Trea på Stallbackamilen blev Henok Ande med tiden 33,06 och femma dagens stora överraskning, 17 årige Hampus Gustavsson med tiden 33,44, fem sekunder före Jesper Junhamn. På damsidan så gjorde Weronica Brzuchalska ett bra lopp och slutade 2:a med tiden 37,39. Några dagar tidigare hade klassiska Kungsbackaloppet avgjorts i stark västsvensk konkurrens. Snabbaste Hällelöpare var Pontus Petrelius Risberg på 3:e plats med tiden 1.09,39. Fyra kom Hjalmar Sandberg 1.09,55 och femma Fredrik Überbacher 1.12,25. Där bakom noterar vi även 7:an Jonas Zelleroth (1.14,46) samt  8:an David Hunnes fem sekunder där bakom.

Foto: Deca Text & Bild (arkiv)

Svepet avslutas i tyska mässtaden Hannover där Olle Meijer repade inför Ultra SM med att springa maraton på persnära 2.19,52, med klubbkompisen Christoffer Johansson på 2.48,38.