Hänryckningens tid, pingsten, innebär även Thordéndagen. Den store idrottsmecenaten och entreprenören Gustaf B Thordén föddes 25 maj 1894 i Uddevalla och därför brukar Thordénstiftelsen dela ut stipendier på den lördag som ligger närmast i anknytning till hans födelsedag. Oftast sker det nere på Bohusläns museum, så också i år. Stipendier delas ut i många olika sammanhang, det är studiestipendier, miljöstipendium, kulturstipendium och så idrottsstipendier och det är där vi i Hälle kommer in. Hälles ordförande Christian Persson samt ungdomsstipendiaten Jonas Magnusson var på plats för att ta emot sammanlagt sex stipendier. Hälle IF tackar styrelsen för Thordén-stiftelsen för stödet som gör det möjligt för våra elitaktiva att genomföra en seriösa satsningar på internationella mästerskap.

Några få dagar senare så bjöd även Sparbanksstiftelsen Väst på tårta och klubbstipendier till ett antal Uddevallaklubbar. Christian Persson var på plats även här och representerade föreningen.

Långloppssäsongen rulla på med tävlingar varje helg, ja även på vardagarna. Petter Svensson har varit hemma i sina småländska hemtrakter, han kommer faktiskt ifrån inte helt obekanta Lönneberga. Nu var det Eksjö stadslopp 10km som gällde och med några sekunder till godo så vann han loppet i den gamla garnisonsorten på 31,03. 49 årige Joakim Nätth vann Blodomloppet i Ed och Hälles queen of extreme challenges, Sandra Lundqvist vann loppet med de fyndiga namnet UKA Pain, 100 miles på skogsstigar, i bäst fall skogsstigar i vilda Älvdalen. Uka Pain är för övrigt älvdalska och betyder ”vilket slit”. Det skall sägas att Sandra var den enda kvinnan i loppet som fullföljde de övriga försvann under vägen. Undrar ni över hur långt 100 miles är så är det 16 svenska mil, alltså ifrån Ljungskile till Göteborg….och tillbaka igen…plus lite till. Sista loppet i detta svep är en nykomling, Mjörnmilen som går på den vackra ”västkusten” av den stora sjön Mjörn. På en gammal banvall, platt som en pannkaka och med en halvläskig tunnel på köpet. Start i Gråbo och mål i Sjövik. Här blev det stora Hälleframgångar i premiären med seger för duktige M40 veteranen Daniel Lund med tiden 32:45, halvminuten före klubbkompisen Olle Dahlberg. På damsidan blev det första större segern för Linnea Smalström som noterade fina 38:33 i damklassen.

Den 12-16 juni arrangerar vi vår populära friidrottsskola i Rimnershallen, Uddevalla. Inbjudan hittar ni nedan:

Friidrottsskola 2023

Maj är en besvärlig månad som aldrig riktigt går att lita på, avståndet mellan tryckande högsommarvärme till arktiska nordanvindar kan röra sig om några få dagar, ja ibland timmar. På lördagen bjöds deltagarna i Sveriges största löpartävling, Göteborgsvarvet på just det första, nämligen årets första värmebölja. Kanske inte att en temperatur upp mot 25 grader hade varit så farligt i juli, men i maj så är man inte förberedd när dunjackan fortfarande hänger i tamburen. Lägger vi till viss vind samt de vanliga backarna och knixarna så förstår vi att ett par minuter av löptiden får man dra av ifall man skall jämföra med riktigt snabba halvmaror som t.ex. Köpenhamn. På herrsidan så imponerade Hällelöparna stort med en fantastisk bredduppvisning, tolv löpare bland de 64 bästa eller om man så säger 12 bland de 50 första svenska löparna. Snabbast i Hällegänget var Richard Bäckström som är total 13:e i loppet med tiden 1.11,06, han vinner även M40 klassen. Bakom honom följde 26:a Daniel Parheden, 27:a Arez Mohideen, 28:a traillöparen Patrik Lindegård, som även blir tvåa i M40. På 29:e följde Hjalmar Sandberg, 35:a Martin Adolfsson, 36:a Olle Dahlberg, 41:a Gustaf Leonardsson, 53:a Markus Bengtsson, vilken också vann M45, 59:a Niklas Wiberg, 63:a Johannes Bogren och 64:a Andreas Höye. Alla på tider mellan 1,12-1,16. På damsidan så kunde vi glädjas åt att Sarah Edsberger var tillbaka på startlinjen, och noterade fina 1.23,14 i värmen på en 20:e plats, platsen före klubbkompisen Annelie Johansson som även vann K45. Alltså tre veteransegrar till Hälle, lägg här även till Katarina Åströms andra plats i K50 med 1,32 och 59 årige Johnny Jantunen som med 1.22 blir 3:a i M55. För att vi skall få perspektiv på insatserna så skall man veta att det var drygt 30 000 deltagande löpare i loppet.

Foto: Deca Text & Bild

Men nu har vi ändå ännu inte nämnt den absolut mest uppmärksammade Hälleinsatsen, det var Hanna Skårbratt världsrekord för damer på tiden 1.55. Vi snackar då om löpning med en 4-barnvagn. Alltså en specialbarnvagn med plats för 4 barn. För alla oss som släpat barnvagnar + ståbräda i uppförbacke vet att visa respekt. Maken Johan slog världsrekordet ifjol, nu var det Hannas tur med en gissningsvis 10-15 kg tyngre vagn. Barn växer ju en del på ett år….

För friidrottare betyder inte begreppet Holmenkollen backhoppning eller en tuff femmilare på skidor utan världens sannolikt största gatustafett. I år var det 100 års jubileum, tusentals lag, 60 000 löpare, avstängt Oslo, helikoptrar i luften och direkt-sändning i TV. I elitklassen omfattar stafetten 15 sträckor på sträckor mellan 300m och knappa 3 kilometer. Hälles herrar hade inte deltagit i stafetten på tio år så det var inte så många i årets lag som bar erfarenheter av hur stafetten går till. Huvudmotståndet förväntades bestå av de norska lagen Ullersåker Kisa, Gular, Tjalve och Vidar, samt våra svenska ärkerivaler Spårvägen från Stockholm. Efter en lite rörig start där många av de svagare lagen satt in sina bästa kort för att hänga med så länge som möjligt, så sorterade lagen upp sig i de tuffa uppförsbackarna mot Holmenkollen. Åt segrarna Ullersåker Kisa och tvåan Gular från Bergen var inte mycket att göra trots goda insatser av vårt Hällelag. Vi var trots allt en minut snabbare än 2013 och mindre än en minut efter segrarna. I matchen om tredjeplatsen så passerade vi ”Spåret” på 4:e sträckan där Hälles Samuel Pihlström slog Stockholmslöparen Gouverneur med hela 25 sekunder. Där skapades en lucka som sedan växte upp till 1,15 i mål. Så för Hällelöparna på de sista sträckorna så var det lite att kämpa i ett vacuum, långt fram till tvåan och ännu längre bak till 3:an. Skall vi analysera sträcktiderna så hade vi två delade etappsegrare, den ene var inte helt oväntat Johan Rogestedt den andre var kanske lite mer överraskande Anders Grahl som vinner den tuffa femte sträckan. Vi har även tre andra-platser genom nyss nämnde Samuel Pihlström samt även Petter Svensson som också axlade ansvaret på en av de tunga och långa uppförsträckorna samt traillöparen Sebastian Ljungdahl som hade den mycket speciella utförslöpan. Peace of cake för Sebastian som är van att springa utför vulkaner. Skall vi även nämna de som tog tredjeplatser på sina sträckor så är det glädjande juniorerna Nils Bredin, Jonas Magnusson och Henok Ande. Totalt i Hälles lag löpte i tur och ordning: Sharmarke Ahmed, Benjamin Åberg, Anders Logg, Samuel Pihlström, Anders Grahl, Petter Svensson, Arvid Örn, Sebastian Ljungdahl, Nils Bredin, Olle Ahlberg, Johan Rogestedt, Josef Åberg, Jonas Magnusson, Henok Ande samt slutmannen Tobias Åberg. Slutmannen i Hällelaget, 34 årige Tobias var väl den stora överraskningen. Han har knappt sprungit en tävling sedan Holmenkollen 2013, nu springer han de avslutande 500 metrarna, en knixig sträcka på 1,14 och slår Spårvägenlöparen med fem sekunder och är bara två sekunder bakom sträcksegraren.

Foto: Deca Text & Bild

Galoppbanan Bro Park belägen norr om Mälaren mellan Stockholm och Västerås var platsen för årets SM 100km. Givetvis en superplatt bana, bara cirka 2km lång innebar ju givetvis goda chanser till rekord, men då vädret bjöd på närmast högsommarvärme och den öppna terrängen inte erbjöd ens ett ögonblicks skugga så vände loppet till att bli en utmaning av stora mått. Även om loppet mönstrade överraskande svag bredd så var den fajten om medaljerna på en resultatmässigt hög nivå. Guldet gick till formstarke Anton Gustafsson på osannolikt snabba 6,30 i värmen, silvret till comebackande Mikael Ekvall ifrån Strömstad och brons till Hälles Linus Wiren med tiden 6.58,20. I morgonsvalkan gick många ut stenhårt sedan fick alla successivt kompromissa med farten och lägga mycket tid på dricka, saltintag och otaliga vattenhinkar över huvudet. Även ultrasportens caddies, de individuella supportteamen fick jobba på högvarv. Även Linus gick ut i persfart men fick problem efter cirka halva sträckan och fick släppa Ekvall och slå av på tempot. Men Linus kämpade på i ensamheten, tog sig i mål, bevakande SM bronset. En strong insats utifrån omständigheterna.